Vi ar kvar i Bangkok. Skulle ha akt hem igar. Vi fick ett lanerum pa hotellet for att duscha och packa om. Precis innan vi ska aka till flygplatsen haller vi bara pa att fixar nar vi hor hur bebisen rosslar och skriker. Han har suttit pa golvet och lekt och lyckats fa i sig ett harspanne som han hittat pa golvet. Han illvralar och jag sticker in fingrarna och kanner spannet i halsen men lyckas inte fa upp det. Vi springer ut i korridoren och skriker, nagra gubbar kommer och kor oss i ilfart till sjukhuset dar allt gar rekordsnabbt. Typ 100 i personalen tar sig an honom, in pa rontgen och kollar hals och strupe. Den sitter inte fast dar iallafall sa den hindrar inte andningen. Vi blir inlagda for observation, de tror att den ar i magen och de vantar att han ska fa magsmartor eller att den ska komma ut naturliga vagen. Inatt har vi sovit pa sjukhuset, som tur var sa var ett par fran Goteborg som vi lart kanna pa samma hotell som oss sa de tog hand om allt vart bagage. Vi hoppas kunna aka hem ikvall om vi blir utslappta. Harspannet har inte kommit ut. Mamma har hjalpt oss att boka om biljetterna. Det fanns lediga biljetter ikvall och sedan inte forran den 11 mars.. Hoppas verkligen vi kommer hem ikvall.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
3 comments:
Men vilken dramatik. Oj oj oj! Hoppas ni mår bra och att ni är på väg hem nu då.
Har ni varit borta så länge redan??? Shit vad tiden går!
Välkomna hem iaf.
Kram
OJOJ! Hoppas, hoppas att han får ut spännet den naturliga vägen utan alltför stora smärtor. Vet ju ej hur stort det var.
Lycka till!
Ojoj, hoppas det har kommit ut och att ni mår bra alla tre! Stor kram
Post a Comment