Återgår i tjänst

Snart börjar jag jobba. Mycket snart. Om tolv timmar för att vara exakt. Yikes. Huga vad tiden har gått fort. Tio månader har bara schvischat förbi. Och nu är det dags för mig att lämna den unge mannen till hans pappa och att börja tjäna stålars igen. Känns nästan lite pirrigt. Imorgon kväll vid den här tiden ligger jag nog halvdöd i soffan. Haha.

Uttag av bonuspoäng

Kom på att jag har 12.000 poäng på mitt Eurobonus kort som måste tas ut innan sista april, annars försvinner de. Samma sak gäller för min mans, min mammas och min pappas kort. Ok, fine. Vi kollade på nätet och tänkte att vi kan ju ta oss en liten tur till Köpenhamn. Ringde för att boka biljetter. Nähä, det går inte via telefon om man inte har en fyrsiffrig kod. Hade vi ju inte. Då måste man beställa den. Tar några dagar innan den kommer. Boka via internet går inte för mamma och pappa har inte den inloggningen som krävs samt att det går bara att boka en biljett i taget, hur vet man då att det finns fyra lediga biljetter på vald avgång? Suck. Krångel. Nu väntar vi på koden. När vi har fått den får jag ringa igen och hoppas på att det finns lediga biljetter kvar.

Film som fick pris

Eftersom vi fortfarande är lite jetlaggade så är vi uppe i ottan här. Det betydde att i morse hann vi se slutet på Oscarsgalan. Att Departed vann både bästa regi och bästa film känns utmärkt. Vi har nämligen utökat vår DVD samling med just den filmen (och några till) så den står här i hyllan och väntar på att bli sedd. Braigt!

Favorit

I Bangkok hann vi med att besöka min mans absoluta favoritställe. Starbucks. Stället som han saknar allra mest från när vi bodde i Kanada. Hans stammishak. Och äntligen fick han besöka det igen.

Thailändskt vs. Svenskt sjukhus

De här grejorna hände på sjukhuset i Thailand och de hade nog aldrig hänt i Sverige.
- JAG (!) fick åka rullstol överallt trots att det inte var jag som var patienten. Så fort lilleman skulle någonstans så kom de med en rullstol och jag fick sätta mig med honom i knät.
- En sjuksköterska kom speciellt till oss för att visa hur fjärrkontrollen till TV:n fungerade.
- Bebisen blev badad/duschad tre gånger per dag. Det är typ hela veckoransonen här hemma.
- Samma mat serverad till frukost, lunch och middag. Risröra med kokt köttfärs i buljong. Bebis åt glatt, vi valde cafeterian.
- Säkert fem personal per patient. Vid ett tillfälle kom 11 sköterskor in i rummet samtidigt (och det var inte ronden..) för att se hur han mådde.

Hemma!

Efter en natt på Bangkok Christian Hospital blev vi utskrivna. Vi hade fått träffa tre olika läkare, tittat på diverse röntgenbilder och haft samtal. Spännet går inte att finna och det har än så länge inte kommit ut. De tror att antingen syns det inte på bilderna eller så har den redan kommit ut under till exempel tumultet på väg till sjukhuset eller så. Så vi blev utskrivna igår morse. Men vi fick behålla vårt rum hela dagen (bättre än hotell där man alltid måste lämna rummet tidigt...). Igår kväll gav vi oss på nytt på väg till flygplatsen, kom med planet och kom hem idag på förmiddagen. Dock utan barnvagn. Den försvann i Amsterdam. Bebis mår som vanligt. Just nu är han gnällig men det är nog tidsskillnaden som krånglar. Har haft kontakt med sjukvårdsupplysningen här i Stockholm och de rådde oss att vänta. Verkar han få ont och ha problem ska vi åka in för koll, annars inte. Nu är det bara att vänta och se! Vår resa avslutades alltså inte så som vi önskade. Vi hade haft en så perfekt underbar resa med noll missöden och så hände detta precis vid hemresan. Typiskt. Huvudsaken är ju dock ändå att han mår bra nu. Och nu är vi hemma. Bifogar en bild från sjukhuset i Bangkok.

Kaos

Vi ar kvar i Bangkok. Skulle ha akt hem igar. Vi fick ett lanerum pa hotellet for att duscha och packa om. Precis innan vi ska aka till flygplatsen haller vi bara pa att fixar nar vi hor hur bebisen rosslar och skriker. Han har suttit pa golvet och lekt och lyckats fa i sig ett harspanne som han hittat pa golvet. Han illvralar och jag sticker in fingrarna och kanner spannet i halsen men lyckas inte fa upp det. Vi springer ut i korridoren och skriker, nagra gubbar kommer och kor oss i ilfart till sjukhuset dar allt gar rekordsnabbt. Typ 100 i personalen tar sig an honom, in pa rontgen och kollar hals och strupe. Den sitter inte fast dar iallafall sa den hindrar inte andningen. Vi blir inlagda for observation, de tror att den ar i magen och de vantar att han ska fa magsmartor eller att den ska komma ut naturliga vagen. Inatt har vi sovit pa sjukhuset, som tur var sa var ett par fran Goteborg som vi lart kanna pa samma hotell som oss sa de tog hand om allt vart bagage. Vi hoppas kunna aka hem ikvall om vi blir utslappta. Harspannet har inte kommit ut. Mamma har hjalpt oss att boka om biljetterna. Det fanns lediga biljetter ikvall och sedan inte forran den 11 mars.. Hoppas verkligen vi kommer hem ikvall.

Det kommer flera...

Just det. Nar vi lamnade Sverige hade bebisen knappt nagon tand. De syntes inte mycket alls, nastan bara kandes. Nu har han FEM tander och alla syns. Hur fort gar det inte egentligen..?

I Ao Nang

Befinner oss nu i Ao Nang sedan nagra dagar tillbaka. Vi har mott upp med ett kompispar fran Goteborg och ett kompispar fran Stockholm och vi bor alla nu pa samma hotell, Best Western. Fint hotell men sa otrevlig personal. Vart kompispar fran Stockholm hade de bokat om till ett annat hotell for det var overbokat utan att meddela dem. Valdigt skoj. Vi hade ju lixom bokat pa samma stalle allihopa av en anledning.... Efter mycket brak i hotellreceptionen blev de antligen tillbakaflyttade. Sa taskig service. Och total nonchalans av hotellpersonalen. Men nu befinner vi oss alla pa samma stalle. Vi har sa kul. Och sa mycket barnvakter. Hehe. Nu ska vi ga och ta en ol och kyla ner oss lite.

Tjuvlyssnat

Efter att ha hort andras konversationer vid poolen samt haft egna samtal med smabarnsforaldrar har vi upptackt att alla samtal later likadant. De inleds ofta med fragan "hur gick flygresan med barnen/barnet?" sen kommer "hur klarar han/hon varmen?" och "hur gick tidsomstallningen?". Alla snackar om samma saker. Mycket spannande. Pa vart hotell har i Koh Lanta bodde en familj med tre barn, en 3-manaders baby, en 2-aring och en 5-aring. Den mamman sag helt sliten ut hela tiden. Bebis skrek och de andra ungarna sprang hur som helst. Jag undrar verkligen hur deras flygresa gick?

Tand # 3

Ny gadd pa gang. Trean visar sig sa smatt i overkaken. Har gar det undan.

Soligt varre

Har ar det varmt och bra. Vi njuter i solen. Unge mannen ar hemskt popular hos hela hotellpersonalen. Han smilar upp sig som bara den sa fort nagon av dem narmar sig honom. Nar vi kommer upp till hotellrummet ar han gnallig, han vill bara ut och umgas med personalen hela tiden. Da lever han upp!
Han har aven en flickvan. Hon ar dotter till de som har minimarten mittemot hotellet. Hon ar 2 1/2 ar och lyfter pa hans hatt och pussar honom nar vi kommer dit. Nar vi gar kastar hon slangkyssar.
Annars gor vi inte sa mycket. Lokar mest runt. Ligger vid poolen. Dricker bananshake och snackar med folk. Typ alla pa hotellet ar svenskar. Kanns som att man ar pa charter fastan man inte alls ar det. Bebis ater allt som han blir bjuden pa har. Bland annat risratter, soppa och omeletter. Gapar och mumsar. Ingen risk att han blir undernard. Thailandarna nyper honom i kinderna och sager "little Buddha". Jag antar att det ar ett gott betyg.