Tågresan

Nisse och jag kliver på pendeltåget för att åka till dagis. Det är ganska tyst på tåget, ni vet; folk läser gratistidningar, lyssnar på musik, eller pratar lågt. Ok, vi kliver på - Nisse börjar snacka och snackar sen non-stop tills vi går av tåget.

- Oooh mamma tåget.
- Nisses tåg.
- Tåget åker. Hej då tåg.
- Ooooh tunnel. Lååång tunnel.
- Titta annat tåg. Många tåg.
- Blått tåg, pendeltåg.
- Annat tåg, många tåg.
- Grått tåg, X2000.
- Arlanda tåg. Oj oj många tåg.
(När tåget kör fram vid Slussen och vi ser Stadshuset och dess omgivningar)
- Ooh båt. Många båt. Blå båt, röd båt, vit båt.
- Tunnel. Scch. Mörk tunnel. Blåsa tunnel.

Sådär håller han på, hela hela vägen. Efter ett tag ser jag hur folk börjar dra på munnen och det brukar alltid sluta med att någon sitter och smågarvar lite. Jag antar att det är typ samma folk i vår vagn varje morgon så några börjar säkert bli trötta på det. Tur att det inte är så länge kvar på dagiset i stan. Och jag är ju glad att han gillar pendeltåget, vore värre om han var sur och gnällde hela resan.