Två barn

Att ha två barn är inte så jobbigt som jag hade föreställt mig. Alla hade skrämt upp mig och sagt att ett barn är semester, för när man får två barn är det tack och goodbye till sitt egna liv.

Så känner inte jag. Inte än iallafall kanske jag ska tillägga. Nisse var ju rätt (en underdrift, han var väldigt) bökig som bebis, han hade kolik, sov aldrig och skrek jämt. Han var aldrig nöjd, skulle alltid vara i någons famn. Jag var helt slut. Svea är också pigg, men hon har inte kolik, en markant skillnad från Nisse. Hon är glad och oftast nöjd. Dock är hon som bror sin inte vidare pigg på att sova, hon vill vara med och kolla hela tiden. Båda ungarna har dock sovit bra när man är ute och skjutsar runt dem i vagnen och när man kommer in sover Svea oftast vidare i vagnen(men det gjorde aldrig Nilsson).

Varjefall med en snäll Svea och med en Nisse som är en kanonkille, lugn och fin och världens snällaste så är det superljuvligt att ha två ungar. Det är inte kaos här varje dag (för jag har även en tiptop kille till man) och vi mår bra allihopa.