Våra små blivande bibliotekarier

Jag har alltid älskat att läsa böcker, och har periodvis gjort det ganska mycket och ibland lite mindre. Jag lärde mig läsa när jag var fem år och fick ha högläsning för de andra barnen på vilostunden på mitt dagis.

Vi har alltid läst mycket för Nisse (för Svea har vi inte börjat ännu i någon större utsträckning. Och för mig (och för Marcus också såklart även om han säkert hade sett att deras fotbollsintresse varit större) är det så skoj att se att båda våra kids verkar älska böcker.
Nisse vill hela hela tiden läsa, eller bläddra i böcker (blir aningen tjatigt iofs) och Svea storgillar att sitta och prassla och bläddra och ha sig hon också. Hon ratar andra leksaker och väljer gärna böcker först.
Nisse är på god väg att börja läsa. Han läser ord med tre och fyra bokstäver och tragglar sig igenom en del med fem bokstäver. Men han är så otålig (undrar vem han ärvt det av...?) så han ser hellre att vi läser så att det går fortare. Kartbok är ju också en favorit. Han kom idag bärande på vår stora atlas och ville att han och jag skulle sitta och titta på Sverige i kartan, och så tittar vi på orter där vi känner folk och så tittar vi på världshaven och flaggor och allt. Jättekul har vi, jag och Nils-lillgammal.
En vanlig syn hemma hos oss.